Wow! Nu har jag lämnat alla måsten bakom mig och faktiskt kommit iväg! Den senaste veckan har varit superstressig, och jag har lämnat kvar fler saker att göra för mina kollegor omkring mig än vad jag skulle vilja, men du ska jag släppa allt detta och bara vara för min egen skull en liten tid.
det kommer dock att ta lite tid för kroppen och själen att ställa om - det var väldigt tydligt under etappen idag. Jag har nyttjat mina två inplanerade vilodagar samt hoppat över etapp fyra-sex för att hinna med allt, och nu när jag inte längre känner samma stress och press blir hjärnan lite blank innan den är mogen att ta in några nya intryck.
Ja, igår tog jag tåget till Stockholm och firade min kommande födelsedag (imorgon) med mina föräldrar och idag kom jag iväg. Jag har under större delen av dagen haft sällskap med ett supertrevligt par från Sundbyberg, vilka går en lite kortare bit inför sin Sareksemester senare under sommaren. Nu är vi alla tre i Alby friluftsområde och vi har njutit en värmande och stärkande middag medans solen sjönk. Det är mycket folk här så vi får se hr det går att somna. En fin sträcka som passerar en jättefin källa. Och väl framme finns det tillgång till toalett och färskvatten. Fötterna mår bra, jag mår bra och allt verkar bra. Vidare mot nya äventyr med en förhoppningsvis piggare hjärna imorgon!
Saturday, 30 June 2012
Monday, 11 June 2012
3. Knivsta - Märsta
Vad ska jag säga; Sverige är fantastiskt vackert på sommaren. Trots att mina fötter numera gör ganska ont och att höfterna klagade ett tag så att ryggen var tvungen att ta i lite mer så har det varit en nästan helt positiv upplevelse att vandra. Ofta när jag jag berättat om mina sommarplaner har jag fått frågan om varför jag inte går i Spanien. Jag brukar svara att jag vill gå till Vadstena, och Spanien är åt fel håll. Som replik på det så får jag veta att flygbiljetterna till Spanien är jättebilliga. Men Sverige är ett superbra land att vandra i; de finns väldigt få farliga djur (fästingar, huggormar och rabiessmittade fladdermöss), temperaturen är angenäm, kvällarna är ljusa och det finns drickbart vatten nästan överallt. Dessutom kan åtminstone jag språket. Varför åka någon annanstans? (Och varför envisas med att jag inte vet vad jag själv vill göra på min egen semester...?)
Jag försökte att ta några bilder med min mobiltelefon, bland annat på en väggren mellan Odensala och Husby som var något i hästväg. Längs med den lilla vägen fanns tre meter äng. Jag hittade backklöver, brudbröd, tjärblomster, ängshavre, backsmultron, rölleka, gråfibbla och säkert massa fler rara växter som jag inte minns såhär i efterhand. Hur hamnade de där? Varför just där och varför finns de kvar just där? Jag föreställer mig att nån gubbe i grannhuset har varit sur på vägverket som aldrig klipper väggrenarna och envist slagit dikeskanterna med lie de senaste trettio åren, men det är givetvis bara fantasier. Det är dock roligt att föreställa sig.
Jag försökte att ta några bilder med min mobiltelefon, bland annat på en väggren mellan Odensala och Husby som var något i hästväg. Längs med den lilla vägen fanns tre meter äng. Jag hittade backklöver, brudbröd, tjärblomster, ängshavre, backsmultron, rölleka, gråfibbla och säkert massa fler rara växter som jag inte minns såhär i efterhand. Hur hamnade de där? Varför just där och varför finns de kvar just där? Jag föreställer mig att nån gubbe i grannhuset har varit sur på vägverket som aldrig klipper väggrenarna och envist slagit dikeskanterna med lie de senaste trettio åren, men det är givetvis bara fantasier. Det är dock roligt att föreställa sig.
Överallt finns det spår av männsikor, man känner verkligen hur generation efter generation format landskapet under många hundra år. Odensala till exempel, som är en vacker och välbevarad medletidskyrka med belägg från 1100-talet, ligger på en äldre kultplats där man offrade till "Othin". Vem kan föreställa sig allt som skett på denna lilla kulle genom tiderna? Jag hade tur och kom dit just som det föregick ett dop, annars hade kyrkan varit igenbommad såsom de andra två kyrkorna jag passerat idag. Det är synd att vi inte längre finner avsättning för våra fina kyrkobyggnader, som faktiskt är en del av vårt kulturarv oberoende av tro. Det är också sorgligt att de inte kan stå öppna för att förbipasserande ska kunna njuta av dem. Varför kan inte folk hålla fingrarna i styr så att vi övriga kan fortsätta med vårt ifred och i frid? På tal om det var det mest frekventa skräpet jag noterat längs med vägarna tomma Marlboro-förpackningar. Hallå! Det borde vara lättare att bära med sig tomma paket än fyllda. Vad säger det om Marlboro-rökare? Det var dubbelt så många av det märket än alla andra märken tillsammans. Annat som inte skulle vara där inluderar sportdrycksflaskor och sprejburkar. Skärpning! Är du vuxen nog att hantera dessa varor utan din mammas översyn är du också vuxen nog att ta ansvar för ditt avfall. (Och för att undvika att beskyllas för att vara en hypokritiker så vill jag redan nu be om ursäkt. Jag är väldigt ledsen över att jag spillde sju makaroner i gräset. Men det kommer nog en mus och käkar upp dem ganska snart.)
Idag blev det ganska mycket väg, men igår följde jag Upplandsleden nästan hela tiden, och det var en mycket vacker sträcka. Den kan varmt rekommenderas. Bitvis var naturen så lummig och trolsk att man kunde drömma sig bort till inte bara Frankrikes gröna vägar utan till och med till Midgård. Andra bitar kändes mer hemtama, men inte mindre njutbara för det. Här är en bild från Lunsen, som bjöd på kraftig trafik mellan Flottsund och Fjällnora och betydligt mindre på den södra grenen. Där var det endast gök, hackspett och andra skogsfåglar som bröt tystnaden.
Turen bjöd på en hel del intressanta möten också, de här gynnarna sprang jag på just som det skulle till att droppa lite...
Saturday, 9 June 2012
2. Flottsund - Knivsta
Nu ligger jag här i min sovsäck och skriver, under min sjal och med myggen surrandes utanför. Ha! Mig får ni inte tag i så lätt... Tyvärr fungerade inte min idee om att posta guideavsnitt, texten blev för lång för min stackars lilla skärm att hantera.
Men vandringen är påbörjad och det med besked, idag har jag varit på väg i cirka tio timmar och nu befinner jag mig en bit söder om Knivsta. Det har gått bättre än jag trodde, och nu känns det att det här är på allvar. Den första etappen känndes inte lika mycket på riktigt av någon anledning.
Idag har jag lärt mig hur otroligt mycket jag glömt bara det senaste året. Det är hög tid att frächa upp kunskaperna i många ämnen. Året med studieuppehåll har varit fantastikt på jättemånga sätt och otroligt lärorikt, men det har också orsakat grus i det effektiva indoktrineringsmaskineriet som ett utbildningsprogram kan vara. Jag känner mig mer komplett som människa idag, men mindre som en mark/växtagronom.
Idag har jag ochså träffat och pratat med både trevliga och otrevliga människor. Jag har lyssnat på fågelsång av olika karaktär och studerat blommor och småkryp. Jag har ätit jordgubbskräm till efterrätt och jag har sett både jättevackra skogspartier och vedervärdigt skötta åkrar. Övergivna vallar och sädesfält med mest "bar" jord, dvs mer ogräs än gräs. Och jag har bland annat tänkt på Bilbo för just så känns det just nu.
It's a dangerous business, you know, stepping out through the door and onto the road, 'cause there's no knowing where you might be swept off to.
Men vandringen är påbörjad och det med besked, idag har jag varit på väg i cirka tio timmar och nu befinner jag mig en bit söder om Knivsta. Det har gått bättre än jag trodde, och nu känns det att det här är på allvar. Den första etappen känndes inte lika mycket på riktigt av någon anledning.
Idag har jag lärt mig hur otroligt mycket jag glömt bara det senaste året. Det är hög tid att frächa upp kunskaperna i många ämnen. Året med studieuppehåll har varit fantastikt på jättemånga sätt och otroligt lärorikt, men det har också orsakat grus i det effektiva indoktrineringsmaskineriet som ett utbildningsprogram kan vara. Jag känner mig mer komplett som människa idag, men mindre som en mark/växtagronom.
Idag har jag ochså träffat och pratat med både trevliga och otrevliga människor. Jag har lyssnat på fågelsång av olika karaktär och studerat blommor och småkryp. Jag har ätit jordgubbskräm till efterrätt och jag har sett både jättevackra skogspartier och vedervärdigt skötta åkrar. Övergivna vallar och sädesfält med mest "bar" jord, dvs mer ogräs än gräs. Och jag har bland annat tänkt på Bilbo för just så känns det just nu.
It's a dangerous business, you know, stepping out through the door and onto the road, 'cause there's no knowing where you might be swept off to.
Thursday, 7 June 2012
1. Gamla Uppsala - Flottsund
Till Gamla Uppsala kommer man enkelt med buss 2, 110, 115 eller 127. Delar av etappen går igenom stadsbebyggelse, och det går att äta lunch på restaurang om man vill det. I slutet av dagen passeras en mindre livsmedelsbutik.
I Gamla Uppsala finns mycket att se men jag utgår ifrån Tingshögen, den lilla platta hög som ligger direkt till höger efter porten in till området. Här höll forntidens kungar ting och rådsslag, och detta är den punk som jag valt att starta min vandring ifrån. Jag hade blivit lovad sällskap för dagen och inväntade hans ankomst uppe på högen. Från början var det lätt att fascineras av det arbete våra förfäder lagt ner på att bygga gravsättningarna, men efter en liten stund blev fokuset ett annat. På högen växte bland annat den "fina" växten rödkämpar och den "fula" växten maskros; en som man vill ha i den aktuella miljön och en som är överflödig. Den utsökta fröställningen av den senare fick agera metafor för allas skönhet; att alla människor är perfekta och bra i sin egen form och i sitt eget liv. Det vart en fin tanke tycker jag.
Sedan följde jag Tunåsen söderut. Högarna och delar av åsen täcks av en bitvis mycket välbevarad torrbacksflora. Här finns gott om både backtimjan och smultron men har man lite tur och ögonen med sig kan man även stöta på mer ovanliga arter som brudbröd, mossippa, axveronika och kattfot. Uppe på åskammen kan man beskåda spår från isavsmältningen och ibland hitta olika ovanliga skalbaggar och fjärilar.
Leden mellan gamla och nya Uppsala heter Eriksleden. Den är markerad med ett vitt kors på gul botten och går i ungefär samma sträckning som den medeltida processionsvägen för Erik den Heliges reliker. Efter en mindre distans genom jordbruksbygd passers motorvägen, antingen via en biodukt något åt öster eller genom en tunnel (markerad). Leden går sedan omedelbart västerut förbi Tunabergskyrkan för att vika söderut förbi koloniområdet och längs med Fyrisån in till centrala Uppsala där den slutar vid S:t Eriks källa och domkyrkotrappan.
S:t Erik är Uppsala domkyrkas och Stockholms skyddshelgon, och förekommer bland annat på Stockholms stadsvapen. Enligt legenden sprang källan fram där S:t Eriks huvud föll, då han hallshuggits av den danska fiendehären. S:t Erik ville inte avbryta sin gudstjänst när fienden nalkades och istället blev han dräpt i samma stund som han steg ut på kyrkotrappen. Backen är brant så omöjligt att ett huvud skulle rulla ända hit är det inte, men jag är likväl tveksam till att mordet på en from man skulle orsaka en springbrunn. Vattnet är dock utmärkt att dricka.
Nära inpå ligger länsmuseet samt både Uppsala Domkyrka och Heliga Trefaldighetens kyrka. Båda kyrkorna har fängslande historier att berätta. Strax intill finns även Uppsala Universitet, Gustavianum, Carolina Rediviva och Uppsala Slott, för att inte tala om de flesta av Uppsalas Nationshus. Om jag inte bodde nära tillhands skulle jag stanna minst en hel dag i centrala Uppsala för att besöka alla dessa fantastiska hus, men nu nöjer jag mig med kortare besök i de båda kyrkorna. Tyvärr råkade jag här ut för resans första missöde; den guidade tur i domkyrkan som jag tänkt följa med på erbjöds inte idag och Helga Trefaldighetskyrkan var stängd. ör besök på grund av personalutflykt. Jaja, det blir inte alltid som man tänkt sig men det brukar bli bra ändå. Jag fick en stämpel i domkyrkans lilla butik.
Här upphör dock leden, men om man fortsätter söderut längs med ån når man så småningom Upplandsledens startpunkt. Promenaden går först genom stadsbebyggelse, sedan genom ett parklandskap för att så småningom övergå till landsbygdsmiljö. Tvärs över vattnet ser man området Kungsängen som gett namn åt Upplands landskapsblomma kungsängsliljan. Är årstiden den rätta kan man göra en mindre avstickare med hjälp av Kungsängsbron för att beskåda det lilla naturreservatet. Tyvärr måste man gå tillbaka över bron samma väg. Vid Övre Föret finns ett fågeltorn och snart passerar man Ultuna som varit bebott sedan vikingatiden. Här finns flera gravfält som gett intressanta fynd och området är idag centrum för Sveriges Lantbruksuniversitet.
Efter en mindre idrottsplats når man en mycket riklig naturlig källa. Vattnet kommer direkt ur åsen och håller god kvalité. Flödet är så stort att vattnet aldrig fryser till, ens när temperaturen är långt under noll veckor i sträck. Fortsätt sedan på grusvägen mot Sunnersta. Vill man uppsöka livsmedelsbutiken håller man höger och undviker spången. När man kommer ut ur ett litet skogsparti har man Sunnerstakyrkan och ett Coop Nära ca 50 m åt sydväst. Det här är den sista livsmedelsbutiken före Märsta. Annars kan man gena över kärrmarken och följa åstranden hela vägen till Flottsund, vilket jag valde att göra.
När etappen led mot sitt slut var jag behagligt trött, fötterna värkte och även höfterna hade fått sig en omgång. Det var behagligt vandringsväder; ganska torrt och inte för varmt. Jag uppskattade sällskapet, vi hade trevligt och pratade om allehanda värdsliga ting. Men jag kom inte så långt i mina funderingar kring huruvida det finns någon mening med livet och om något gudomligt platsar i min version. Dock har endast drygt två procent av vägen avverkats så det finns mer tid att ägna åt detta, och jag trivs bra än så länge. Nu när jag börjar älskar jag min fina och bra ryggsäck, men jag misstänker att jag kommer att känna annorlunda sedan när jag nått mitt mål. I helgen fortsätter jag mot Märsta!
Wednesday, 6 June 2012
Nu händer det!
På grund av instabilt väder och jättemycket att göra som måste bli klart idag har jag bytt plats på arbetsdagen imorgon och vandringsdagen idag. Jag hoppas att det inte är alltför förvirrande. Etapp ett imorgon alltså, etapp två och tre i helgen. Nu till upptakten.
Igår ringde jag till Gamla Uppsala församling och pratade med deras pilgrim- och kulturansvarige. Vi bokade en tid för att utfärda ett pilgrimspass åt mig. Ett pilgrimspass är en resehandling som används av pilgrimer dels som identitetshandling och dels för att dokumentera färden. Varje församling som passeras noterar, företrädesvis med en stämpel, att man varit där och passet blir på så sätt en berättelse om färdvägen. Traditionellt har pilgrimspassen använts som bevis på att man inte var allmänt kringdrivande, utan faktiskt på en seriös resa. Idag är de inte längre obligatoriska, men vissa vallfärdsmål kräver att man med hjälp av deras pilgrimspass kan redogöa för ens vandring dit för att de ska utfärda ett pilgrimsbrev - ett bevis på att man rest och nått fram till ett vallfrädsmål.
Gamla Uppsala församling har pilgrimspass över S:t Eriksleden, men eftersom min resa ska bli så lång kommer den inte att rymmas i deras förtryckta pass. Istället hade jag inhandlat en liten röd anteckningsbok som får tjäna i dess ställe. På innerpärmen tänkte jag klistra fast en utskrift av Vadstena pilgrimspass, och eventuellt några fler pilgrimsmärken och dylikt. Jag fick min första stämpel igår, och nu är jag en pilgrim på riktigt.
Igår fick jag även mina efterlängtade varor levererade. Outdoorexperten hade först restnoterat gasen som jag beställt, och när jag väntat dubbbelt upp mot de utlovade fyra dagarna det skulle ta att få in dem kontaktade jag dem. Svaret jag fick var att nej, det hade tagit längre tid än beräknat, men nu var även vattenreningstabletterna och sovsäcksöverdraget slut. So sorry. Men det senare ska komma in under dagen. Jaha? Okej, sa jag, stryk gasen och tabletterna och skick resten så snart som möjligt. Döm om min förvåning när paketet jag hämtade ut sent igår kväll faktiskt innehöll allting enligt den ursprungliga beställningen.
Tyvärr hade jag ju räknat med att Outdoorexperten inte skulle leverera gas och gifttabletter, så detta hade jag kompletteringshandlat inne i stan och dyrt som tusan var det. Så nu står jag här med en dubbel uppsättning och en mer än dubbelt så stor utgift än vad jag budgeterat. Imorgon när det inte längre är helgdag ska jag ringa för att försöka returnera överskottet.
Men nu är alltså allting här! Min packning är i det närmaste komplett, och den blev tyngre än jag räknat med. Därför är jag just nu mitt i en hårdbantning, jag siktar på att jag aldrig ska behöva bära mer än 20 kg. Rivjärn & konservöppnare ryker, torktrasans storlek och antalet näsdukar har halverats, och jag har känt mig pressad att välja ett lättare par extraskor. Med stor tveksamhet lägger jag även skjortan åt sidan. Visst förpackningsmaterial har uppdaterats, och jag tar bara ett av två kokkärl till trangiaköket. Detta har gett ett resultat på 700 gram.
En av grundidéerna i den kristna pilgrimstraditionen är dock att förlita sig på Guds omsorg (genom människornas agerande...). Att inte planera för allt utan istället möta dagen med tillförsikt om att lösningen ska dyka upp ändå. En praktisk tillämpning av detta är avvägningen om hur mycket vatten jag ska bära med mig. Själv hjälper jag gärna främlingar och turister med vägbeskrivningar, utflyktstips, att ringa ett telefonsamtal eller att fylla en vattenflaska, men jag har svårare att gå åt andra hållet. Att be om även väldigt anspråkslös hjälp känns för mig som att kräva hjälp, att flytta mina problem på någon annan. Och det tycker jag är fel. Samtidigt blir jag alltid glad över att hjälpa till, att göra en god gärning, och jag måste utgå ifrån att andra känner likadant. Å tredje sidan tror jag att de som bor utmed lederna kan tänkas bli lite trötta på alla turister.
Slutsatsen blir dock att jag nog kan minska ner vattenmängden, och ta bara en stor flaska. För säkerhetsskull har jag ju även med mig vattenreningstabletter men jag vill helst slippa använda dem eftersom de är väldigt giftiga för vattenlevande organismer (annars skulle de ju inte funka), och det känns inte bra att sprida sådant i naturen. Om man inte ens får hälla överblivet vatten i avloppet (enligt varningstexten på förpackningen), hur kan det då vara okej att hälla det på marken i skogen? Och vågar man verkligen dricka sådant, är det riktigt sunt det?
Ja, då har jag lyckats med att dra bort 2,2 kilo. Inte så tokigt. Jag har gjort en grov matplanering som än så länge är ganska osäker vad gäller mängder. Jag vet inte riktigt vad sakerna väger, eftersom jag inte köpt dem än, men jag har verkligen försökt att vara jättepraktisk. Fortfarande cirka två kilo som ska bantas bort, går igenom hela packlistan och rödmarkerat det som inte är essentiellt, eller som eventuellt kan bytas ut mot ett lättare alternativ. Vantarna och mössan ryker, bara ett par sockor, inga reservstrumpor, hitta ett lättare regnställ. Mindre förpackning sårtvätt. Lämna lakanet till sovsäcken hemma (*gulp*). Justera maten ytterliggare; ta bort matlådan och ersätt med påse eller att laga mindre mängd oftare (mer gas!). Okej. Går detta vägen så är vikten på min packning uppskattad till precis under 20 000 gram. Yippie!
Igår ringde jag till Gamla Uppsala församling och pratade med deras pilgrim- och kulturansvarige. Vi bokade en tid för att utfärda ett pilgrimspass åt mig. Ett pilgrimspass är en resehandling som används av pilgrimer dels som identitetshandling och dels för att dokumentera färden. Varje församling som passeras noterar, företrädesvis med en stämpel, att man varit där och passet blir på så sätt en berättelse om färdvägen. Traditionellt har pilgrimspassen använts som bevis på att man inte var allmänt kringdrivande, utan faktiskt på en seriös resa. Idag är de inte längre obligatoriska, men vissa vallfärdsmål kräver att man med hjälp av deras pilgrimspass kan redogöa för ens vandring dit för att de ska utfärda ett pilgrimsbrev - ett bevis på att man rest och nått fram till ett vallfrädsmål.
Gamla Uppsala församling har pilgrimspass över S:t Eriksleden, men eftersom min resa ska bli så lång kommer den inte att rymmas i deras förtryckta pass. Istället hade jag inhandlat en liten röd anteckningsbok som får tjäna i dess ställe. På innerpärmen tänkte jag klistra fast en utskrift av Vadstena pilgrimspass, och eventuellt några fler pilgrimsmärken och dylikt. Jag fick min första stämpel igår, och nu är jag en pilgrim på riktigt.
Igår fick jag även mina efterlängtade varor levererade. Outdoorexperten hade först restnoterat gasen som jag beställt, och när jag väntat dubbbelt upp mot de utlovade fyra dagarna det skulle ta att få in dem kontaktade jag dem. Svaret jag fick var att nej, det hade tagit längre tid än beräknat, men nu var även vattenreningstabletterna och sovsäcksöverdraget slut. So sorry. Men det senare ska komma in under dagen. Jaha? Okej, sa jag, stryk gasen och tabletterna och skick resten så snart som möjligt. Döm om min förvåning när paketet jag hämtade ut sent igår kväll faktiskt innehöll allting enligt den ursprungliga beställningen.
Tyvärr hade jag ju räknat med att Outdoorexperten inte skulle leverera gas och gifttabletter, så detta hade jag kompletteringshandlat inne i stan och dyrt som tusan var det. Så nu står jag här med en dubbel uppsättning och en mer än dubbelt så stor utgift än vad jag budgeterat. Imorgon när det inte längre är helgdag ska jag ringa för att försöka returnera överskottet.
Men nu är alltså allting här! Min packning är i det närmaste komplett, och den blev tyngre än jag räknat med. Därför är jag just nu mitt i en hårdbantning, jag siktar på att jag aldrig ska behöva bära mer än 20 kg. Rivjärn & konservöppnare ryker, torktrasans storlek och antalet näsdukar har halverats, och jag har känt mig pressad att välja ett lättare par extraskor. Med stor tveksamhet lägger jag även skjortan åt sidan. Visst förpackningsmaterial har uppdaterats, och jag tar bara ett av två kokkärl till trangiaköket. Detta har gett ett resultat på 700 gram.
En av grundidéerna i den kristna pilgrimstraditionen är dock att förlita sig på Guds omsorg (genom människornas agerande...). Att inte planera för allt utan istället möta dagen med tillförsikt om att lösningen ska dyka upp ändå. En praktisk tillämpning av detta är avvägningen om hur mycket vatten jag ska bära med mig. Själv hjälper jag gärna främlingar och turister med vägbeskrivningar, utflyktstips, att ringa ett telefonsamtal eller att fylla en vattenflaska, men jag har svårare att gå åt andra hållet. Att be om även väldigt anspråkslös hjälp känns för mig som att kräva hjälp, att flytta mina problem på någon annan. Och det tycker jag är fel. Samtidigt blir jag alltid glad över att hjälpa till, att göra en god gärning, och jag måste utgå ifrån att andra känner likadant. Å tredje sidan tror jag att de som bor utmed lederna kan tänkas bli lite trötta på alla turister.
Slutsatsen blir dock att jag nog kan minska ner vattenmängden, och ta bara en stor flaska. För säkerhetsskull har jag ju även med mig vattenreningstabletter men jag vill helst slippa använda dem eftersom de är väldigt giftiga för vattenlevande organismer (annars skulle de ju inte funka), och det känns inte bra att sprida sådant i naturen. Om man inte ens får hälla överblivet vatten i avloppet (enligt varningstexten på förpackningen), hur kan det då vara okej att hälla det på marken i skogen? Och vågar man verkligen dricka sådant, är det riktigt sunt det?
Ja, då har jag lyckats med att dra bort 2,2 kilo. Inte så tokigt. Jag har gjort en grov matplanering som än så länge är ganska osäker vad gäller mängder. Jag vet inte riktigt vad sakerna väger, eftersom jag inte köpt dem än, men jag har verkligen försökt att vara jättepraktisk. Fortfarande cirka två kilo som ska bantas bort, går igenom hela packlistan och rödmarkerat det som inte är essentiellt, eller som eventuellt kan bytas ut mot ett lättare alternativ. Vantarna och mössan ryker, bara ett par sockor, inga reservstrumpor, hitta ett lättare regnställ. Mindre förpackning sårtvätt. Lämna lakanet till sovsäcken hemma (*gulp*). Justera maten ytterliggare; ta bort matlådan och ersätt med påse eller att laga mindre mängd oftare (mer gas!). Okej. Går detta vägen så är vikten på min packning uppskattad till precis under 20 000 gram. Yippie!
Tuesday, 5 June 2012
Hur ska jag göra?
Med informationshanteringen alltså. Det här är mitt första inlägg författat på min telefon och det gick... Sådär. Det är svårt att följa vad man skriver på skärmen eftersom bilden inte riktigt följer texten, men annars verkar det fungera rätt väl. Förutom att jag måste skriva i html vilket är lite lätt irriterande på ett minitangentbord...
Min tanke var att lägga upp ett guideavsnitt för varje etapp som en draft, så att jag kan läsa den när jag behöver om jag behöver, och att jag sedan varje kväll efter avslutad etapp justerar det som var fel eller otydligt och kompletterar med mina tankar för dagen. Att skriva det här inlägget är ett test av den metoden. Till varje guideavsnitt kan jag också inkludera dagens recept, vilket främst skulle underlätta för mig och min kosthållning (det kommer ett inlägg om matplaneringen på fredag).
Så något åt det hållet är planen. För varje etapp jag går kan ni förvänta er en uppdatering samma kväll innehållande ovan angivna information. Vi börjar imorgon, håll tummarna!
Min tanke var att lägga upp ett guideavsnitt för varje etapp som en draft, så att jag kan läsa den när jag behöver om jag behöver, och att jag sedan varje kväll efter avslutad etapp justerar det som var fel eller otydligt och kompletterar med mina tankar för dagen. Att skriva det här inlägget är ett test av den metoden. Till varje guideavsnitt kan jag också inkludera dagens recept, vilket främst skulle underlätta för mig och min kosthållning (det kommer ett inlägg om matplaneringen på fredag).
Så något åt det hållet är planen. För varje etapp jag går kan ni förvänta er en uppdatering samma kväll innehållande ovan angivna information. Vi börjar imorgon, håll tummarna!
Monday, 4 June 2012
Ändring av vandringsplanen
Nyligen fick jag besked om att ett viktigt möte jag måste gå på har blivit uppskjutet från den 18e till den 25e juni. Det har naturligtvis satt käppar i hjulet för min etapplanering, eftersom jag tänkt börja gå den 19e. Visserligen skulle jag hem tre dagar den 25-27e, men nu måste jag ha minst fyra dagar där istället och det blir svårt att hinna till Stockholm på en dag mindre än planerat.
Så jag har vänt och vridigt, och mitt i allt vridande kom ytterligare mötesförfrågningar som jag försöker att bemöta. En lösning var att hacka mer i del I, och det verkar just nu som om det är det enda realistiska alternativet. I så fall börjar jag med etapp ett redan i övermorgon, och rutten till Stockholm blir såhär:
1. Gamla Uppsala - Ultuna - Flottsund, 16 km
2. Flottsund - Knivsta - Odensala, 22 km
3. Odensala - Björnkälla - Märsta, 18 km
4. Märsta - Skavberget, 17 km
5. Skavberget - Järvafältet, 19 km
6. Järvafältet - Fridhemsplan, 18 km
Del II, eller etapp 7-22 (Sörmlandsleden mellan Stockholm och Krokek), borde inte behöva justeras så mycket utan den blir nog ganska nära det tidigare förslaget. De enda variationerna här är var och när och hur många gånger jag tänkte ta vilodag (samt att jag tidigare delade upp Sörmlandsleden i både del II och del III). Etapp 23 platsar bättre i sista delen tycker jag, så den har grupperats dit. Vad som är nytt med etapp 23 är däremot att jag och mina föräldrar har bokat in att de ska gå den etappen tillsammans med mig. Mina gulliga föräldrar har även lovat att ta med en del påfyllningsvaror till mitt portabla skafferi, det kommer att underlätta betydligt och uppskattas väldigt.
Vad gäller den där sista biten genom Östergötland har jag nu tänkt någotlunda klart. Jag måste dock köpa en till karta (580, norr om Linköping) för att riktigt få till det. Jag kommer att bygga min egen led efter vad jag vill se, och de inkluderar att gå en sträcka längs Göta Kanal, samt att slippa gå igenom de städer som passeras. Visserligen vill jag gärna besöka stadskärnorna, men jag är inte lika intresserad av betongjungeln strax utanför - en utmaning! Samtidigt blir jag osäker på om jag gör rätt, någon har ju redan tänkt och som slutsats föreslagit just den sträckning som finns. Antagligen har denne person mer infromation och erfarenhet än jag, vågar jag mig verkligen på att göra en helt egen plan?
23. Getå - Åby - Norrköping, 22 km
24. Norrköping - Styrstad - Tingstad, 18 km
25. Tingstad - Snöveltorp, 16 km
26. Snöveltorp - Spolstad, 20 km
27. Spolstad - Halleby - Stratomta - Vårdsberg, 19 km
28. Vårdsberg - Landeryd - Linköping, 19 km
29. Linköping -Vreta Kloster, 14 km
30. Vreta Kloster - Björkeberg, 19 km
31. Björkeberg - Normlösa - Vallerstad, 20 km
32. Vallerstad - Fivelstad - Vadstena, 24 km
33. Vadstena - Rogslösa, 23 km
34. Rogslösa - Omberg, 16 km
35. Omberg - Ödeshög, 12 km
Japp, så ser det ut :)
Så jag har vänt och vridigt, och mitt i allt vridande kom ytterligare mötesförfrågningar som jag försöker att bemöta. En lösning var att hacka mer i del I, och det verkar just nu som om det är det enda realistiska alternativet. I så fall börjar jag med etapp ett redan i övermorgon, och rutten till Stockholm blir såhär:
1. Gamla Uppsala - Ultuna - Flottsund, 16 km
2. Flottsund - Knivsta - Odensala, 22 km
3. Odensala - Björnkälla - Märsta, 18 km
4. Märsta - Skavberget, 17 km
5. Skavberget - Järvafältet, 19 km
6. Järvafältet - Fridhemsplan, 18 km
Del II, eller etapp 7-22 (Sörmlandsleden mellan Stockholm och Krokek), borde inte behöva justeras så mycket utan den blir nog ganska nära det tidigare förslaget. De enda variationerna här är var och när och hur många gånger jag tänkte ta vilodag (samt att jag tidigare delade upp Sörmlandsleden i både del II och del III). Etapp 23 platsar bättre i sista delen tycker jag, så den har grupperats dit. Vad som är nytt med etapp 23 är däremot att jag och mina föräldrar har bokat in att de ska gå den etappen tillsammans med mig. Mina gulliga föräldrar har även lovat att ta med en del påfyllningsvaror till mitt portabla skafferi, det kommer att underlätta betydligt och uppskattas väldigt.
Vad gäller den där sista biten genom Östergötland har jag nu tänkt någotlunda klart. Jag måste dock köpa en till karta (580, norr om Linköping) för att riktigt få till det. Jag kommer att bygga min egen led efter vad jag vill se, och de inkluderar att gå en sträcka längs Göta Kanal, samt att slippa gå igenom de städer som passeras. Visserligen vill jag gärna besöka stadskärnorna, men jag är inte lika intresserad av betongjungeln strax utanför - en utmaning! Samtidigt blir jag osäker på om jag gör rätt, någon har ju redan tänkt och som slutsats föreslagit just den sträckning som finns. Antagligen har denne person mer infromation och erfarenhet än jag, vågar jag mig verkligen på att göra en helt egen plan?
23. Getå - Åby - Norrköping, 22 km
24. Norrköping - Styrstad - Tingstad, 18 km
25. Tingstad - Snöveltorp, 16 km
26. Snöveltorp - Spolstad, 20 km
27. Spolstad - Halleby - Stratomta - Vårdsberg, 19 km
28. Vårdsberg - Landeryd - Linköping, 19 km
29. Linköping -Vreta Kloster, 14 km
30. Vreta Kloster - Björkeberg, 19 km
31. Björkeberg - Normlösa - Vallerstad, 20 km
32. Vallerstad - Fivelstad - Vadstena, 24 km
33. Vadstena - Rogslösa, 23 km
34. Rogslösa - Omberg, 16 km
35. Omberg - Ödeshög, 12 km
Japp, så ser det ut :)
Friday, 1 June 2012
Uppdatering av packlistan
Ja, efter provturen längs Upplandsleden och lite shoppingbestyr har jag gjort några små justeringar av min packlista. Jag har bland annat insett att det troligtvis är en mycket god idé att ta med mitt knäskydd, och att använda det. Det är alltså inget fel på mitt knä, men en av de större musklernas nedre muskelfäste är lite dumt placerat så belastningen kan bli lite hög. Om muskeln är trött, vilket den lär bli, är det inte säkert att den orkar hålla ihop hela leden. Det brukar göra väldigt ont när det händer, och eftersom jag blir "blockhalt" av sådana incidenter måste det undvikas...
En annan sak som justerats är valet av schampo. Weleda tillverkar inte längre den produkten som jag ville ha :( Men jag hittade en liten flaska med shampo hos The Body Shop, vilket kassörskan påstod var väldigt drygt. Så jag tänker prova det istället. Jag har också konstaterat att två liter vatten inte kommer att vara tillräkligt varma dagar, så jag kommer att ha kärl till knappt fyra liter istället, plus vattenreningstabletter. Och jag kommer att använda begagnade pet-flaskor. Jag upptäckte att midjan på stora fantaflaskor var jättebra för att spänna fast dem på min väska, så det passar perfekt. Magväskan kommer att få följa med. Topplocket till min väska går visserligen att ta av men det är ganska omständigt och den är svårburen när den är lös. Solcellsladdare till telefonen har jag gett upp på, men jag har köpt ett nytt batteri så jag räknar med att bara behöva ladda telefonen någon gång i veckan och det ska nog gå att ordna.
Vad gäller kläder är jag ju lite rädd för att frysa, men det ska nog gå bra det också. Det är orimligt att tro att jag inte ska klara mig på underställströja, tjockare t-shirt, skjorta, ulltröja och regnjacka, även ruggiga kvällar. Och är det hopplöst kan man ju alltid krypa ner i sovsäcken... Jag har också räknat ut att det räcker med fem par strumpor och två par trosor, om jag tvättar varje kväll så har jag i alla fall alltid rena och torra underkläder. Men det kan vara bra att ha ett extra par av varje i reserv och för att de lär slitas under turen. Dessutom lär det inte vara torrt väder varje dag, vilket skulle kunna bli problematiskt.
Jag har nyligen inhandlat lite plåster och sådant på apoteket, samt diverse plastkärl på Åhlens, men annars är jag nästan färdig med inköpen (förutom maten). Jag inväntar med spänning leverans av min beställning på Outdoorexperten; innehållande kök, regnskydd till ryggsäcken, en kompressionspåse och lite annat smått och gott. Det är visserligen ett par saker som inte är riktigt klart (bh) eller inhandlat (regnställ) än men jag har också hittat ett antal praktiska saker som jag bestämt mig för att jag inte ska köpa, Triangas multipurposedisk och ett kartfodral bland annat. Dessa prylar skulle säkert vara praktiska och allt det, men jag tror att jag klarar mig alldeles utmärkt utan. Även ett separat myggnät hamnar på den listan - min sjal får duga för detta, och myggolja struntar jag också i. Pors och skvattram finns det gott om längs vägen. Vad gäller kompletterande skor har jag kommit till en slutsats.
Jag äger ett par sneakers som är väl på väg att falla sönder. Jag har använt dem tusentals gånger sedan jag köpte dem för nio år sedan. Varje gång man ska ta på dem måste man vika de olika lagren i sulan rätt, för det finns inget lim kvar. Det är flera hål i dem, och de har säkerligen blodfläckar och andra onämnbara spår efter allt vad livet kastat min väg under vår tid tillsammans. De väger en del för de har en stålskena i botten. Men de är en lisa för själen att ha på sig, så allt detta har gjort att jag inte kunnat slänga dem. Och därför ska jag även ta dem med för alla kvällar och kortare stunder när jag inte ska förflytta mig. Extra sköna är de när fötterna värker efter den misshandling (klackar) jag regelbundet utsätter dem för, bara för att jag vill ha fina skor på mig. När fötterna bultar av trötthet även efter att de skyldiga fotbekläderna avlägsnats och jag tar på mig dessa känns det som om man fått ryggmärgsbedövning - så väl passar de. Bättre än barfota, och det säger inte lite. Tack Tamaris för de bästa skor jag nånsin provat!
En annan sak som justerats är valet av schampo. Weleda tillverkar inte längre den produkten som jag ville ha :( Men jag hittade en liten flaska med shampo hos The Body Shop, vilket kassörskan påstod var väldigt drygt. Så jag tänker prova det istället. Jag har också konstaterat att två liter vatten inte kommer att vara tillräkligt varma dagar, så jag kommer att ha kärl till knappt fyra liter istället, plus vattenreningstabletter. Och jag kommer att använda begagnade pet-flaskor. Jag upptäckte att midjan på stora fantaflaskor var jättebra för att spänna fast dem på min väska, så det passar perfekt. Magväskan kommer att få följa med. Topplocket till min väska går visserligen att ta av men det är ganska omständigt och den är svårburen när den är lös. Solcellsladdare till telefonen har jag gett upp på, men jag har köpt ett nytt batteri så jag räknar med att bara behöva ladda telefonen någon gång i veckan och det ska nog gå att ordna.
Vad gäller kläder är jag ju lite rädd för att frysa, men det ska nog gå bra det också. Det är orimligt att tro att jag inte ska klara mig på underställströja, tjockare t-shirt, skjorta, ulltröja och regnjacka, även ruggiga kvällar. Och är det hopplöst kan man ju alltid krypa ner i sovsäcken... Jag har också räknat ut att det räcker med fem par strumpor och två par trosor, om jag tvättar varje kväll så har jag i alla fall alltid rena och torra underkläder. Men det kan vara bra att ha ett extra par av varje i reserv och för att de lär slitas under turen. Dessutom lär det inte vara torrt väder varje dag, vilket skulle kunna bli problematiskt.
Jag har nyligen inhandlat lite plåster och sådant på apoteket, samt diverse plastkärl på Åhlens, men annars är jag nästan färdig med inköpen (förutom maten). Jag inväntar med spänning leverans av min beställning på Outdoorexperten; innehållande kök, regnskydd till ryggsäcken, en kompressionspåse och lite annat smått och gott. Det är visserligen ett par saker som inte är riktigt klart (bh) eller inhandlat (regnställ) än men jag har också hittat ett antal praktiska saker som jag bestämt mig för att jag inte ska köpa, Triangas multipurposedisk och ett kartfodral bland annat. Dessa prylar skulle säkert vara praktiska och allt det, men jag tror att jag klarar mig alldeles utmärkt utan. Även ett separat myggnät hamnar på den listan - min sjal får duga för detta, och myggolja struntar jag också i. Pors och skvattram finns det gott om längs vägen. Vad gäller kompletterande skor har jag kommit till en slutsats.
Jag äger ett par sneakers som är väl på väg att falla sönder. Jag har använt dem tusentals gånger sedan jag köpte dem för nio år sedan. Varje gång man ska ta på dem måste man vika de olika lagren i sulan rätt, för det finns inget lim kvar. Det är flera hål i dem, och de har säkerligen blodfläckar och andra onämnbara spår efter allt vad livet kastat min väg under vår tid tillsammans. De väger en del för de har en stålskena i botten. Men de är en lisa för själen att ha på sig, så allt detta har gjort att jag inte kunnat slänga dem. Och därför ska jag även ta dem med för alla kvällar och kortare stunder när jag inte ska förflytta mig. Extra sköna är de när fötterna värker efter den misshandling (klackar) jag regelbundet utsätter dem för, bara för att jag vill ha fina skor på mig. När fötterna bultar av trötthet även efter att de skyldiga fotbekläderna avlägsnats och jag tar på mig dessa känns det som om man fått ryggmärgsbedövning - så väl passar de. Bättre än barfota, och det säger inte lite. Tack Tamaris för de bästa skor jag nånsin provat!
Subscribe to:
Posts (Atom)