3. Knivsta - Märsta

Vad ska jag säga; Sverige är fantastiskt vackert på sommaren. Trots att mina fötter numera gör ganska ont och att höfterna klagade ett tag så att ryggen var tvungen att ta i lite mer så har det varit en nästan helt positiv upplevelse att vandra. Ofta när jag jag berättat om mina sommarplaner har jag fått frågan om varför jag inte går i Spanien. Jag brukar svara att jag vill gå till Vadstena, och Spanien är åt fel håll. Som replik på det så får jag veta att flygbiljetterna till Spanien är jättebilliga. Men Sverige är ett superbra land att vandra i; de finns väldigt få farliga djur (fästingar, huggormar och rabiessmittade fladdermöss), temperaturen är angenäm, kvällarna är ljusa och det finns drickbart vatten nästan överallt. Dessutom kan åtminstone jag språket. Varför åka någon annanstans? (Och varför envisas med att jag inte vet vad jag själv vill göra på min egen semester...?)

Jag försökte att ta några bilder med min mobiltelefon, bland annat på en väggren mellan Odensala och Husby som var något i hästväg. Längs med den lilla vägen fanns tre meter äng. Jag hittade backklöver, brudbröd, tjärblomster, ängshavre, backsmultron, rölleka, gråfibbla och säkert massa fler rara växter som jag inte minns såhär i efterhand. Hur hamnade de där? Varför just där och varför finns de kvar just där? Jag föreställer mig att nån gubbe i grannhuset har varit sur på vägverket som aldrig klipper väggrenarna och envist slagit dikeskanterna med lie de senaste trettio åren, men det är givetvis bara fantasier. Det är dock roligt att föreställa sig.

 

Överallt finns det spår av männsikor, man känner verkligen hur generation efter generation format landskapet under många hundra år. Odensala till exempel, som är en vacker och välbevarad medletidskyrka med belägg från 1100-talet, ligger på en äldre kultplats där man offrade till "Othin". Vem kan föreställa sig allt som skett på denna lilla kulle genom tiderna? Jag hade tur och kom dit just som det föregick ett dop, annars hade kyrkan varit igenbommad såsom de andra två kyrkorna jag passerat idag. Det är synd att vi inte längre finner avsättning för våra fina kyrkobyggnader, som faktiskt är en del av vårt kulturarv oberoende av tro. Det är också sorgligt att de inte kan stå öppna för att förbipasserande ska kunna njuta av dem. Varför kan inte folk hålla fingrarna i styr så att vi övriga kan fortsätta med vårt ifred och i frid? På tal om det var det mest frekventa skräpet jag noterat längs med vägarna tomma Marlboro-förpackningar. Hallå! Det borde vara lättare att bära med sig tomma paket än fyllda. Vad säger det om Marlboro-rökare? Det var dubbelt så många av det märket än alla andra märken tillsammans. Annat som inte skulle vara där inluderar sportdrycksflaskor och sprejburkar. Skärpning! Är du vuxen nog att hantera dessa varor utan din mammas översyn är du också vuxen nog att ta ansvar för ditt avfall. (Och för att undvika att beskyllas för att vara en hypokritiker så vill jag redan nu be om ursäkt. Jag är väldigt ledsen över att jag spillde sju makaroner i gräset. Men det kommer nog en mus och käkar upp dem ganska snart.)

Idag blev det ganska mycket väg, men igår följde jag Upplandsleden nästan hela tiden, och det var en mycket vacker sträcka. Den kan varmt rekommenderas. Bitvis var naturen så lummig och trolsk att man kunde drömma sig bort till inte bara Frankrikes gröna vägar utan till och med till Midgård. Andra bitar kändes mer hemtama, men inte mindre njutbara för det. Här är en bild från Lunsen, som bjöd på kraftig trafik mellan Flottsund och Fjällnora och betydligt mindre på den södra grenen. Där var det endast gök, hackspett och andra skogsfåglar som bröt tystnaden.

Turen bjöd på en hel del intressanta möten också, de här gynnarna sprang jag på just som det skulle till att droppa lite...