Till Gamla Uppsala kommer man enkelt med buss 2, 110, 115 eller 127. Delar av etappen går igenom stadsbebyggelse, och det går att äta lunch på restaurang om man vill det. I slutet av dagen passeras en mindre livsmedelsbutik.
I Gamla Uppsala finns mycket att se men jag utgår ifrån Tingshögen, den lilla platta hög som ligger direkt till höger efter porten in till området. Här höll forntidens kungar ting och rådsslag, och detta är den punk som jag valt att starta min vandring ifrån. Jag hade blivit lovad sällskap för dagen och inväntade hans ankomst uppe på högen. Från början var det lätt att fascineras av det arbete våra förfäder lagt ner på att bygga gravsättningarna, men efter en liten stund blev fokuset ett annat. På högen växte bland annat den "fina" växten rödkämpar och den "fula" växten maskros; en som man vill ha i den aktuella miljön och en som är överflödig. Den utsökta fröställningen av den senare fick agera metafor för allas skönhet; att alla människor är perfekta och bra i sin egen form och i sitt eget liv. Det vart en fin tanke tycker jag.
Sedan följde jag Tunåsen söderut. Högarna och delar av åsen täcks av en bitvis mycket välbevarad torrbacksflora. Här finns gott om både backtimjan och smultron men har man lite tur och ögonen med sig kan man även stöta på mer ovanliga arter som brudbröd, mossippa, axveronika och kattfot. Uppe på åskammen kan man beskåda spår från isavsmältningen och ibland hitta olika ovanliga skalbaggar och fjärilar.
Leden mellan gamla och nya Uppsala heter Eriksleden. Den är markerad med ett vitt kors på gul botten och går i ungefär samma sträckning som den medeltida processionsvägen för Erik den Heliges reliker. Efter en mindre distans genom jordbruksbygd passers motorvägen, antingen via en biodukt något åt öster eller genom en tunnel (markerad). Leden går sedan omedelbart västerut förbi Tunabergskyrkan för att vika söderut förbi koloniområdet och längs med Fyrisån in till centrala Uppsala där den slutar vid S:t Eriks källa och domkyrkotrappan.
S:t Erik är Uppsala domkyrkas och Stockholms skyddshelgon, och förekommer bland annat på Stockholms stadsvapen. Enligt legenden sprang källan fram där S:t Eriks huvud föll, då han hallshuggits av den danska fiendehären. S:t Erik ville inte avbryta sin gudstjänst när fienden nalkades och istället blev han dräpt i samma stund som han steg ut på kyrkotrappen. Backen är brant så omöjligt att ett huvud skulle rulla ända hit är det inte, men jag är likväl tveksam till att mordet på en from man skulle orsaka en springbrunn. Vattnet är dock utmärkt att dricka.
Nära inpå ligger länsmuseet samt både Uppsala Domkyrka och Heliga Trefaldighetens kyrka. Båda kyrkorna har fängslande historier att berätta. Strax intill finns även Uppsala Universitet, Gustavianum, Carolina Rediviva och Uppsala Slott, för att inte tala om de flesta av Uppsalas Nationshus. Om jag inte bodde nära tillhands skulle jag stanna minst en hel dag i centrala Uppsala för att besöka alla dessa fantastiska hus, men nu nöjer jag mig med kortare besök i de båda kyrkorna. Tyvärr råkade jag här ut för resans första missöde; den guidade tur i domkyrkan som jag tänkt följa med på erbjöds inte idag och Helga Trefaldighetskyrkan var stängd. ör besök på grund av personalutflykt. Jaja, det blir inte alltid som man tänkt sig men det brukar bli bra ändå. Jag fick en stämpel i domkyrkans lilla butik.
Här upphör dock leden, men om man fortsätter söderut längs med ån når man så småningom Upplandsledens startpunkt. Promenaden går först genom stadsbebyggelse, sedan genom ett parklandskap för att så småningom övergå till landsbygdsmiljö. Tvärs över vattnet ser man området Kungsängen som gett namn åt Upplands landskapsblomma kungsängsliljan. Är årstiden den rätta kan man göra en mindre avstickare med hjälp av Kungsängsbron för att beskåda det lilla naturreservatet. Tyvärr måste man gå tillbaka över bron samma väg. Vid Övre Föret finns ett fågeltorn och snart passerar man Ultuna som varit bebott sedan vikingatiden. Här finns flera gravfält som gett intressanta fynd och området är idag centrum för Sveriges Lantbruksuniversitet.
Efter en mindre idrottsplats når man en mycket riklig naturlig källa. Vattnet kommer direkt ur åsen och håller god kvalité. Flödet är så stort att vattnet aldrig fryser till, ens när temperaturen är långt under noll veckor i sträck. Fortsätt sedan på grusvägen mot Sunnersta. Vill man uppsöka livsmedelsbutiken håller man höger och undviker spången. När man kommer ut ur ett litet skogsparti har man Sunnerstakyrkan och ett Coop Nära ca 50 m åt sydväst. Det här är den sista livsmedelsbutiken före Märsta. Annars kan man gena över kärrmarken och följa åstranden hela vägen till Flottsund, vilket jag valde att göra.
När etappen led mot sitt slut var jag behagligt trött, fötterna värkte och även höfterna hade fått sig en omgång. Det var behagligt vandringsväder; ganska torrt och inte för varmt. Jag uppskattade sällskapet, vi hade trevligt och pratade om allehanda värdsliga ting. Men jag kom inte så långt i mina funderingar kring huruvida det finns någon mening med livet och om något gudomligt platsar i min version. Dock har endast drygt två procent av vägen avverkats så det finns mer tid att ägna åt detta, och jag trivs bra än så länge. Nu när jag börjar älskar jag min fina och bra ryggsäck, men jag misstänker att jag kommer att känna annorlunda sedan när jag nått mitt mål. I helgen fortsätter jag mot Märsta!
No comments:
Post a Comment