Ytterligare en dag till ända, och nu sitter jag på en. Sandstrand på Mörkö, vågorna kluckar stillsamt mot stranden, en liten brasa sprakar förnöjsamt och på himmlen stigen fullmånen genom några lätta dimridåer. Det går att kalla sådana här kvällar för magiska, om man nu tror på sådant. Jag har vid tillfällen varit fast övertygad om att magi inte finns, men vid andra tillfällen har jag inte alls varit lika säker. Just nu tror jag i alla fall på att livet är underbart, det gäller bara att gå ut i världen och ta för sig!
Dagens dos av smultron ökar hela tiden, och blåbären blir större och mörkare nästan för vart steg jag tar. Det är nästan som om man kunde se dem växa. Jag går ju visserligen söderut men det går ju inte SÅ fort frammåt. Men det är så mycket smultron överallt, och på så lätta ställen, att jag inte kan låta bli att undra om det inte finns några barn alls i trakten? Jag kunde cykla ganska långt för en näve smultron när jag var i 10-13 års åldern, varför finns smultronen kvar?
No comments:
Post a Comment