Idag har jag återigen passerat historiskt intressanta trakter. Ganska snart kom jag nämligen ut ur skogen för att snubbla över ett gravfält och ett vikingatida vadställe över Nyköpingsån, komplett med hålväg och två runstenar. Det syns att jag nu har hunnit en bra bit ifrån Uppsala, stenarna har ett helt annat uttryck än de som är så vanliga hemmavid.
Sedan följde jag ån ner mot Nyköping, och kom fram strax efter lunch. Hela vägen har Länsstyrelsen i Södermanland placerat informationsskyltar om den lokala historien - ett mycket gott initiativ! Dessa finns spridda i hela länet och är mycket informativa och trevliga. Jag passerade säregna hällristningar från bronsåldern, torp från 1700-talet, industri och kvarn från 1800-talet, St Nicolaikyrkan ursprungligen uppförd under 1200-talet, Hospital, Lasarett och Idrottsplats från 1900-talet samt massor av fina och fula byggnader innan jag hamnade på Nyköpingshus där jag tittade på en miniliten medeltida marknad med tillhörande spektakel. Fina hästar. Jag pratade bland annat med ordföranden för lokalkretsen i föreningen nordsvenska hästen som var där och spexade. Sedan blev jag misstagen för en av skådespelarna av en turist; det börjar kanske bli dags att tvätta kläderna lite?
Nu bor jag på ett hotell. Egentligen var det vandrarhem som var planen, men det var fullbokat överallt. Nåväl, jag har nyttjat hotellets pool och bubbelbad, så jag är rätt nöjd ändå och ser fram emot frukostbuffén imorgon bitti. Tidigare var jag även en vända på biblioteket och lånade den poetiska Eddan samt en bok om Eriksgator, vilka jag ska läsa i ikväll. Nu kommer jag ju att bitvis följa den uråldriga färdvägen genom Kålmården, och det ska bli riktigt spännande! Här kommer ett par kloka ord ur "Havamal" som jag tycker passar väl in på vad jag håller på med:
Eld behöver, den som har kommit, och kall blivit om knäna.
Mat och kläder den man tarvar, som har över fjällen farit.
Bättre börda man bär ej på vägen än mycket mannavett.
På främmande ort går det framför guld. Slikt är den torftiges tillflykt.
Sämre vägkost man ej släpar över fältet än övermått utav öl.
Blott den vet, som vida reser och fjärran farit har,
vad lynnesart leder envar. Han vet, vad vett är.
Stor omväg till ovän är, fast vid vägen has stuga stode;
men till god vän gå genvägar, vore han fjärran faren.
Ung var jag fordom och for ensammen, då råkade jag vilse om vägen;
jag tyckte mig rik, då jag träffade en annan: man är mans gamman.
Tvagen och mätt ride mannen till tinget, fast klent han är klädd!
Över skor och knäbyxor ej skamse någon vare, ej heller över hästen, fast han har en dålig!
Med fröjd den natten motser, som har matsäck att njuta.
Kort räcka skepps rår, höstnatt hastigt skiftar.
På fem dagar växlar vädret mycket men mer på en månad.
Jag råder dig, Loddfavner, men råd må du taga; du får fördel, om du följer dem, de blir goda att begagna.
Vet, om en vän du har, som du väl tror, far träget att honom träffa; ty av ris höljes och högt gräs den väg, som ingen vandrar.
Ingen är så bra, att ej brist han äger, eller så dålig, att till intet han duger.
No comments:
Post a Comment