Utrustningshaveri

Idag när jag vaknade var det lite mer mulet än tidigare, vilket i grund och botten är bra. Det blir lite svalare och därmed lättare att gå, och jag gillar dessutom de lite fuktigare väderlekarna. Men likväl hade jag en lite olustig känsla, onda aningar så att säga. När jag packat ihop mitt lilla läger och krängt på mig ryggsäcken knakade det betänkligt både här och där och endast några kilometer in på vandringen så besannades mina farhågor. Ryggsäcken gick sönder!

Det var plastgängorna som håller ihop höftbältet med själva säcken som hade gett med sig. Antagligen hade ett av dem sprukigt vid något tillfälle, och sedan hade de alla gått av en efter en. Vad gör man när man står mitt uppe i en skogsbacke och utrustningen pajar? Tja, det var inte mycket att göra än att försöka kontakta kundtjänst på Naturkompaniet och ta sig in till Stockholm för att fixa ett byte. Eftersom att det fortfarande gick att bära ryggsäcken, även om det var lite krångligare än normalt, tog jag mig till Mörkö kyrka för att undersöka bussmöjligheterna. Genom lite kommunikation med mina föräldrar konstaterades det snabbt att resan in till Stockholm med lokaltrafiken skulle ta hela dagen i anspråk, och helt omöjliggöra en lösning redan idag, så mina goa föräldrar kom och hämtade mig istället. Jättesnällt, och tur att jag ändå var så pass nära E4:an och Stockholm.

Kontakten med kundtjänst gick fantastiskt bra. Det konstaterades snabbt att detta var ett solklart reklamationsärende, och att min ryggsäck skulle skickas till leverantören för analys. Men eftersom leverantören (Arc´teryx) har semesterstängt och jag var mitt uppe i en vandring skulle jag få en ny väska direkt över disk när jag lämnade in min egen. Sedan fick jag veta vilken butik i Stockholm (endast en!) som hade rätt modell i rätt storlek, och cirka fem timmar efter haveriet hade jag fått en ny. Jag betalar gärna tre hundra kronor extra vid inköpet för den servicen, slå det "namnlös nätbutik" om ni kan!

Så, nu sitter jag hemma hos mina föräldrar och skriver. Jag har packat om i min nya ryggsäck och noterar stillsamt att jag nu ligger ytterliggare efter i vandringsplanen. Det gör dock ingenting, och det har hittills varit betydligt behagligare att gå än jag räknat med. Än så länge endast lite träningsvärk och en ömmande trampdyna som lätt botades med ett Compeed-plåster.

Imorgon bitti tar jag pendeln ut till Södertälje hamn och buss tillbaka mot Pålsundet. Jag räknar med att äta lunch vid Tullgarns slott och att gå på visning på detta anrika kungliga residens. Det ska bli kul! Dagens lilla vandringsavsnitt var mest sorgligt. Täta granplaneringar, bitvis med Douglasgran, och döende ekjättar kvävda av barren och skuggan. Särskillt en individ fångade mitt medlidande, den var enorm, 4-5 meter i omkrets med massor av döda grenar. Endast toppen var grön. Tänk vilket fantastiskt landskap Mörkö måste ha varit för hundra år sedan när dessa vidsträckta områden dominerades av ängshävd. Allt möjliggjort genom kungens förläningar till uppskattad adel och folkets slit... Mamma och pappa fick dock oväntat lite nyplockade kantareller på kvällsmackan, det var gott.