Den här etappen var den första av en serie lite kortare dagsetapper, så jag tog det ganska lugnt. Gårdagen var dock rätt så blöt och planen var att övernatta på Tegelkällans vandrarhem för att torka lite. Hela dagen ringde jag de två nummer som listas dit utan svar, och inte förrens jag var nästan helt framme var det någon som svarade. Det var fullbelagt! Jaha, det blev kohage för mig men det gick bra det med. Nu är det mesta jag äger åtminstonde fuktigt, men idag är redan varm och go så det torkar på bra.
Allt ringandet ledde dock till ett urladdat batteri, därav avsaknaden av uppdatering igårkväll. Det fick bli nu istället. Jag har rastat vid Bälinge kyrka som ligger i närheten av Tystberga utanför Nyköping. Jag har fått titta på de fina. Kalkmålningarna, två ljuskronor daterade 1550, tvättat lite strumpor, fyllt vattenflaskorna och ladddat telefonen. Nu ska jag göra iordning lite lunch och vandra vidare till Tystberga.
Gårdagen var som sagt blöt. Den första lätta skuren vid fyratiden, sedan uppehåll under dagen för att låta himmelens kranar öppna sig frampå eftermiddagen. Jag hade behövt vindrutetorkare till mina glasögon. Regnkläderna var bra men likväl vart skogen blöt precis överallt och gräset och luften gjorde att vätan trängde sig på i alla fall. De flesta djur jag såg var av det ringliga eller blöta slaget; kopparödla, olika grodor och en död gädda. Jag tänkte på livet och döden som i vad som är meningen med livet. Och var livet kommer ifrån. Slutsatsen blev att störst av allt är kärleken. Det är kärleken som gör livet värt att leva och som gör att man märker att man lever. Den passionerade, lidelsefulla förälskelsen; den ljuva, romantiska kärleken och den stadiga, varma och ärliga ömsesidiga vännskapen. Många skulle nog lägga till kärleken till Gud, men eftersom jag inte har något såant förhållande med det här Gud så blir det den jordiska kärleken för mig.
om kärleken är livets mening så finns det också en massa tyckande och tänkande om hur man ska leva sitt liv. Till detta kan jag foga att man bör leva så som man tror på att man ska leva. Man ska vara ärlig mot sig själv, då slipper man samvetskval och ånger. Det är bara när man handlar emot sitt bättre vetande som man har något att grämma sig över. Gör man sitt bästa och det ändå går fel, ja då var det ju ingenting som man själv kunde råda över, eller hur? För övrigt finns det så himla mycket klokskap bakom alla de där gamla talesätten. De är helt klart värda att begrunda både en och två gånger...
Dagens botaniska fråga handlar om en svamp istället. Jag sprang på. Tre vita buckliga klot stora som badbollar vilka vid närmare inspektion visade sig ha lite lätt svampig konsistens. VAD ÄR DETTA?
No comments:
Post a Comment