När jag lämnade fälten bakom mig och trädde in i det stora gröna var ryggsäcken förskräckligt tung. De kommande dagarna är nämligen den längsta sträckan utan provianteringsmöjlighet, och det kändes. Mot slutet av etappen som var rejäl men inte bland de längsta, känndes det även i fötterna. Nu äntligen framkommen till dagens målvärker fötterna även efter ompysslingen, och jag ligger i min sovsäck och lyssnar på de otaliga minihelikoptrarna som försöker landa.
Kålmården verkar vara en stor skog. Det finns väldigt mycket träd. Väldigt mycket mygg. Och väldigt mycket vatten. Bitvis har stigen mer liknat en skogsbäck än någon typ av vägsträckning alls. Jag har gått medströms, motströms och tvärströms. Nu har fötterna torkat men det dröjer nog innan kängorna gör det. Kanske när jag kommer ut på andra sidan? Då befinner jag mig i Östergötland. Det finns gott om vilt också. Och spår av människor från allsköns tidsperioder precis överallt.
Nåväl. Det har varit tungt idag och jag är glad att jag är framme. Inte blev det bättre av att Nyköping är en så trevlig stad, jag for runt och gjorde ärenden hela förmiddagen. Dock har etappen varit ganska menlös förutom Lindbackens naturreservat; en stor betad höjdsträckning strax SV om Nyköping som är täckt av fornlämningar och en fantastisk flora. Det är jätteroligt att se ett så pass stort område så välbevarat. Dit ska jag återvända.
No comments:
Post a Comment