19...

Ni kanske undrar vad som hände?

Jag har avbrutit min vandring, och inte så mycket på grund av något som hände som för att jag ville det. Mitt i Kålmården fanns det fruktansvärt många träd och inte så mycket annat att se. Det var supertråkigt. Livet är för kort för att ha tråkigt medan det fortgår. Så jag åkte hem.

Bidragande till det här beslutet var tre faktorer; att jag känner press att hinna med en massa saker under fyra sommarveckor (nu får jag sex stycken på mig istället), att en privat sak dök upp som behövde hanteras snarast och dessutom att jag tror mig ha åstadkomimt ungefär det jag ämnade att göra. För det var väll egentligen inte själva vandrandet som var målet? Vandrandet var medlet, och Vadstena ett siktmärke. Mitt mål var sinnesro och trygghet i en övertygelse.

Jag är övertygad. Jag är säker, genom min egen logik och tankekraft, att det inte finns någon gudomlighet i himlen eller på jorden. Däremot finns det en fantastisk kraft inom oss alla. Den här kraften, som är en del av det fantastiska med livet och människans otroliga tankeförmåga, är något vi bör vara rädda om och dra nytta av. Den här outgrundligheten har nog också givit upphov till vad vi menar med gudstro eller andlighet. Men religion i sig är enligt mig mest ett sätt för en grupp människor att känna trygghet och tillit. Religionen finns till för människorna, inte tvärtom. Minns det, och låt aldrig religionen skada dig själv eller dina medmänniskor - då missar man målet katastrofalt.

Trygghet och gemenskap ska inte föraktas, det är grundläggande mänskilga behov. För att må bra behöver människan känna sig tillfreds med tillvaron, och detta är en stark bidragande orsak. Om man hungrar eller har ont är det alltid lättare om man likväl förstår och accepterar sin situation. När man känner sig själv och är trygg i sig själv blir resten så mycket lättare att hantera. Då kan man ta tag i nästan vad som hällst.

Alla är olika. Alla har olika förutsättningar, styrkor & svagheter, förmågor och begränsningar - men det gör inte olika människor olika värda, bara olika. Olika bra på olika saker. Det finns en plats för alla.

Och det viktigaste i livet är kärleken - det är kärleken som gör livet värt att leva.