Vilken fantastisk sträcka! Idag har jag mått jättefint, jag har ätit solvarma smultron och druckit kristallklart och kallt vatten direkt ur en källa. Även efter att jag lämnat naturreservaten bakom mig var omgivningarna fantastiska. En sträcka gick längs en kraftledningsgata, och där fullkomligt kryllade det av liv. Våra kraftledningsgator är en förbisedd resurs tror jag. Där fanns backnejlika, backglim, vitblära, stor blåklocka, måror, prästkrage... och smultron! :)
Nu sitter jag vid Lidas Värdshus, jag har fikat och rastat en stund men vederkyrkan här är stängd. Den ä nybyggd och tydligen populär för dop och bröllop har jag läst på en skylt, men varför är den då så igenbommad hela sommaren? Det kan inte lilla jag förstå. Men vackrare än någon byggnad kan vara är att uppleva naturen på det här sättet. Strax innan jag nådde fram till Lida passerade jag en liten topp, med en hej dundrande utsikt. Väldigt häftigt att se skogen från det perspektivet. Och klart värt vedermödan att baxa upp både sig själv och packningen för den branta steniga stigen.
Annars tyckte jag att Markuskyrkan i Björkhagen var mycket vacker. Det är en nybyggd kyrka där arkitekten lyckats med konststycket att plocka det bäasta (känslan och ljuset/mörkret) från den äldre traditionella kyrkotraditioneen och ändå låta uppföra en modern och ändamålsenlig kyrkobyggnad. Så borde allting vara. Inte bara byggnader.
Idag har jag även sett en korp. Det påminde mig dels om det korppar vi har hemma, som jag kan skilja honan från hanen på deras läte, och på Hugin och Munin förståss. Det var länge sedan jag läste Eddorna, det är nog snart dags igen. Men jag tänker inte släpa på några böcker. Jag och ryggsäcken börjar komma ganska bra överens nu, jag har gjort några justeringar idag, men inte tillräkligt bra för att öka lasten...
En flora hade dock varit kul.
No comments:
Post a Comment